Klyftan mellan folkrätt och etik bör överbryggas i FN Artikkeli

Frågan om när ett krig är legitimt eller rättfärdigat och när så inte är fallet har än en gång aktualiserats i och med det nyss avslutade kriget i Irak. Förhållandet mellan folkrätt, internationell politik, etik och mänskliga rättigheter är inte kristallklart.

Det som blivit klart senast vid detta skede är att USA och dess allierade har rent formellt brutit mot folkrätten och då mot FN-stadgan. Man kan ifrågasätta huruvida ens alla medel för fredlig lösning var uttömda för att ta till ett eventuellt proportionellt vapenbruk. Å andra sidan har världen fått en diktator mindre, en som förtryckte sina medborgare och som kan sägas ha hotat den internationella freden.

Folkrätt är ett normativt regelverk för det internationella samfundet. Den är i första hand till för stater och mellanstatliga organisationer. Dessa lever inte i ett vakuum. Enligt folkrätten kan saklägen vara endera folkrättsligt tillåtna eller förbjudna. Historiskt sätt ligger folkrättens grund dock i folkens rätt bland annat till självbestämmande och fri- och mänskliga rättigheter. En viss spänning eller motsättning ligger mellan "folk" och "stat".

FN måste förnyas

Folkrätten är inte internationell politik men kan sägas leva och påverkas i enlighet med realpolitiken. Den avspeglar politisk realism bland annat genom staters ekonomiska och militära makthänseenden. FN:s grundande låg i politisk realism, vilket kom att innebära att reglerna om fredlig lösning av konflikter inte ingår i själva FN:s grundfördrag.

FN är ett organ som inte byggts upp i enlighet med en etisk substans. FN:s medlemsstater är godkända medlemmar oavsett hur staten kommit till eller hur den de facto utövar sin makt. FN-stadgan och organisationen själva är även ett uttryck för realpolitik eller kalla det maktpolitik.

Risken är alltför stor att FN går i "baklås" om inte organisationen förnyas – samma krav gäller även dess delar, medlemsstaterna. Faktum är att staters betydelse som stat minskar. Internationella icke-mellanstatliga organisationer, bl.a. medborgarorganisationer blandar sig i frågor som tidigare hade ansetts tillhöra statens inre angelägenheter. Termer som globalisering har blivit en del av det dagliga allmänna och juridiska språkbruket.

Folkrättens efterlevnad

Man kan konstatera att legalism är en aspekt för sig och etik eller moral en annan. Båda aspekterna ingår i folkrätten. Man brukar tala om att bakom den legalistiska delen av folkrätten ligger naturrätten, innefattande mänsklighetens naturliga, inneboende rättigheter.

Krig kan i vissa fall vara moraliskt legitima men inte nödvändigtvis folkrättsligt. Kriget i Irak har ett moraliskt rättfärdigat motiv; irakierna har rätt till frihet och mänskliga rättigheter. Folkrättens doktrin om rätten till så kallade "pre-emptive strikes", statens rätt till självförsvar vid ett fysiskt angreppshot, och president Bushs något mera extensiva syn om en rätt till självförsvar vid ett potentiellt angreppshot står långt från varandra. Följande fråga blir om huruvida folkrätten och FN-stadgan möjligen är föråldrade. Folkrätten får inte användas som ett skydd för världens diktatorer.

Folkrättens efterlevnad borde utgå från folkens mänskliga rättigheter och inte från diktatorns och terrorregeringens intressen. Det är svårt att smälta att diktatoriska statsledningar skulle kunna få bete sig hur som helst mot sitt folk och mot andra stater åberopande ett slags rättsligt immunitet.

Saddam Hussein förde en terrorbaserad styrelse av Irak där alla andra än sunnimuslimer fått betala ett högt pris. Situationen förvärrades av kriget mellan Irak och Iran. Världens media fäste sina blickar endast på Saddams ockupation av Kuwait, trots att det pågick ett krigstillstånd i norra Irak. Den nord-irakiska konflikten nämns inte i FN:s stridsstillestånds resolution från år 1991. Skyddszonen som upprättades av USA:s och väst-europeiska stater har inte erkänts folkrättsligt.

Kurderna önskar sig en egen delstat inom Irak, men ett bortglömt folk, en kristen ursprungsbefolkning och minoritet är assyrierna. Iraks område har ända från början, efter det brittiska mandatets slut år 1933, varit en konstgjord byggnad som nu blivit ohållbar. Alla minoriteter skall garanteras fri- och mänskliga rättigheter, bland annat religionsfrihet. Ur-sprungsbefolkningens, särskilt assyriernas status och rätt till demokratiskt deltagande bör säkerställas i Iraks nya statliga struktur.

Idag är denna typ av frågor, i och för sig viktiga folkrättsliga frågor och något som berör hela det internationella samfundets moraliska ansvar.

HBL, huhtikuu 2003

Share Button

25.huhtikuu 2003

21:00

0 kommenttia

Kommentoi!

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *

Kommentti:
Nimi:
Sähköposti: